Jag tyckte att det gått nästan ett år sedan sist jag skrev. Åh när jag läser mitt förra inlägg om vistelsen i Lund har så mycket annat hänt. Eller hänt och hänt. Jag har somsagt tagit studenten och upplevt allt äckligt och tjabbel kring det, bland annat skivan som sög, jag har jobbat på telefonförsäljare, tagit farväl till mina två fina vänner som flyttade utomlands, kommit nära en annan, blivit kär i världens sötaste kille med krulligaste håret på ett annat jobb (fast det där är uteblivit för en kossa som jag är vågade jag aldrig ta ett baby steg längre än lära-känna) nu är det slut. Åkt på resa med vänner till gbg haha och hade världens trevligaste dagar i mitt liv. Tackar Gud och moses och jesus lord att jag åkte dit annars skulle jag inte klara ännu en sommar utan att känna ångest över sommarens trevligheter som jag inte kan gå på. Börjat på uni på su vilket kanske är en besvikelse med tanke på denna bloggs tidigare inlägg om utomlandsstudier. Jag är iaf nöjd med upplägget, klarar skolan och tentan väl, och har fått lagom bra vänner. Glad att V är med mig. Ibland älskar jag dig så mycket! Och vad det gäller utlandsstudier så är jag med i leken igen! Nästa höst är jag någonstans i världen och pluggar som utbytesstudent som en del av utbildningen, det är alltså obligatoriskt. Det är helt sjukt hur året kan vända sig upp o ner. Och trots berg o dalbanor de senaste åren är jag nu en mer självsäker tjej med möjligheter för större drömmar och förhoppningsvis större stöd än tidigare. Våga vinna!!!!!!!
Okej det måste ha varit det mest optimiska inlägget sedan bloggens skapelse men jag kan inte hjälpa att ibland tänka om och se livet från ljusa sidan. Eller som man säger på engelska, the future is so bright I have to wear shades. Nu är jag inte så överdrivigt optimistisk om saker o ting men tanken kan ju reflektera o skimmra för vägen dit.
0