(Detta årsbrev ska läsas okt 2015)

 

Hej Elon, tänk att det har gått ett år sedan det här inlägget skrevs. Mycket har hänt detta år och det är nog en bra tid att hinna reflektera lite nu. Jag hoppas att alla (ok, de flesta) av dina önskningar har slagits detta år. Tänk på att du skapar din egen lycka, men lycka är inte nånting som du ska sträva efter hela tiden, det är en känsla som kommer och går precis som andra känslor. Se livet på ett relativt sätt. Det kommer nog vara livets gåta att lista ut "relativiteten". 

 

Det är höst 2014 och det är ett par saker som borde nämnas. Du hade en tuff start på året med uppsatsen i statsvetenskapen, jag tror nog att du bevisade just då hur stark du var. Du gick från en gråtfest helg- till agerande redan veckan efter och du lyckades lösa det till slut. Det fortsatte med en spännande vår, det började knakigt i och med att du var tvungen att avsluta lite saker men sen gick du på konferensen och hittade nya vänner. Du bestämde dig för att du måste upptäcka världen- och du måste gå på en volontärresa. Jag hoppas att vid det läget som du läser att du har kommit den drömmen närmare.

 

Sen-våren var bara en röra av lyckokänslor och hårtarbete. Dels att du hittade på en massa kul, men dels att du skrev din andra uppsats med din bästa vän. Ni kom närmare varann och det var skönt att få till ett bra avslut på universitetet med dina bästa vänner som nu är på lite separata vägar. Sen-våren var en lättsam tid å ena sidan, men konstig, spännande och nytt på andra sidan. Det är en tid du kommer aldrig glömma. Du forsatte juni med att gå ut universitetet med dina kandidatexamen och hade en riktig rolig firande med dina klasskamrater. Det var lite stökigt, roligt och alldeles underbart! Du fortsatte strax efter med din första charterresa med dina bästa vänner, det var spännande och nytt men ändå kantad av en sida som de inte sett dig eller att du kände igen. Det var lite läskigt.

 

Sedan hade du ca två mellan veckor i juni innan du fick jobb som kryssningskoordinator tack vare din bästa vän. Det var nytt och början på en mycket stressig, jobbig, och krävande jobbresa! Du klarade dig så bra, du lärde dig hur stresstålig du var och hur du reagerar på stress- du blir tyst och effektiv. Du lärde dig att leda och delegera uppgifter, du lärde dig att jobba i mycket hög nivå av stress genom att jobba vid hamnen. Du blev anfådd och trodde att du skulle kollapsa vid hamnen, men du tog dig upp och fortsatte. Du träffade fina kollegor och var yngst i gruppen. Du vet vad Westin är.

 

Så fortsatte det- och så fanns det en period du ville åka iväg nu till hösten men du valde att plugga makroekonomi som du gillar väldigt mycket samtidigt som du jobbar deltid. Du fortsätter att drömma och komma bort från Stockholm, Sverige. Du tänker mycket men kan inte bestämma dig, jag hoppas att du har kommit något närmare något beslut nästa höst. Du måste bestämma dig för att våga, men också känna unti vad du vill, vad som är bäst för dig här och nu. Det är mycket du vill- men dock börjar du förstå att plugget behöver inte vara enda vägen- du förstår vikten av att få och utbyta erfarenhet, jobba och träffa annat folk, engagera dig i saker etc. Jag hoppas att det fortsätter på samma sätt.

 

Kom ihåg- att du är ung och det finns många vägar, och misslyckanden är en bra erfarenhet och man blir så mycket starkare när man kommer ut. Och när du mår som skit och känner dig som mest ensam- ha alltid det i åtanken att det är bara en känsla- en känsla som kommer och går. Jobba med dig själv och din självkänsla, självförtroendet är redan bra!

 

Njut av din fina höst!