Snart fyra år har gått sedan jag skrev mitt första inlägg på denna blogg. Jag startade denna hemliga blogg för att jag hade en sån kraftig inre strid hos mig vad det gäller så mycket i livet, främst att vara ung och göra ungdomliga saker. Såhär i efterhand hade jag önskat att det skulle finnas någon där som sett till mig och sagt, det kommer att gå bra, allt löser sig. För nu nästan fyra år senare är det helt sjukt hur mycket saker har förändrats. Hur mycket jag har förändrats, tack och lov, hur mycket jag har accepterat min tillvaro, sociala gränser och hur jag är som person. Jag är ganska förändrad och jag har tusen gånger fler erfarenheter som jag fick när jag började universitetet. För man skulle kunna säga att mitt liv tog en rejäl fart när jag började uni, det var då allt upplöste sig, jag blev modig och jag utmanade mig, jag vågade släppa allt, jag vågade släppa in folk i mitt liv, jag lät vissa saker vara som jag inte kunde kämpa emot och vissa saker höll jag i hårt. Jag kunde fatta mina egna självständiga beslut. Jag tror att den biten saknades helt när jag var 18 år och skrev mitt första inlägg. Vilket är synd, mycket saker kunde upplevts när jag var mycket yngre så att jag kunde förstå och ta lärdom av livet. Är det nånting som jag har lärt mig är när jag får barn så ska de minsann få mycket mer ansvar när de blir 18, de ska bli berikade och de ska kunna göra misstag och lära sig själv. Jag fick aldrig riktig den chansen, och det var nog därför mitt liv kändes så himla tomt tills jag blev ungefär 20. 

 

Med den grund inställningen som jag har nu vill jag bygga vidare mitt liv, det är vad detta inlägg är ett bevis på. En mognare Jag talar, och jag tror att denna gång är min omgivning mer beredd och denna gång är jag också mycket mer förberedd för att nå mina mål. Jag vet inte exakt vad livet har att erbjuda mig ännu, 22 år gammal, men jag vet att vad den än är så kommer jag att ta emot dem väl, tänka igenom de och fatta mina egna beslut. Det som är rätt och bra för mig. Mer kan jag inte göra. Jag kan inte vara orolig över saker jag inte kan kontrollera. Så himla rätt sagt. I skrivandes stund är jag lite ledsen för att jag förmodligen inte gått vidare i rekryteringprocessen för IBM Graduate men men... jag har verkligen lärt mig att handskas med vad jag förut kallade för "misslyckanden", man blir bara stark av sånt. Vad jag gått igenom denna termin med min C uppsats. Puh jag är glad. Jag är så glad att jag lärt mig att handskas med stora och små dalar i livet. Det kommer att gå bra, allt kommer att bli bra. Jag är ju så ung.