Mycket i livet är orättvist. Och jag hatar att tänka på att en dag kanske jag måste bli 'bortgift' - fult ord egentligen, det enda skillnaden är väl 'jag' väljer att tacka ja till en bra man. Ett arrangerat äktenskap, inget fel med det, men det får inte vara nära släktingar eller kusiner. För då spyr jag.
Sedan vill jag hemskt gärna åka till England för att studera business/marketing. Om jag bara fick, om bara mina föräldrar kunde vara öppen för diskussion. Hoppas på pappa. Hoppas han har fått sina ögon öppna av Londons atmosfär. Please. Snälla. Det är så många förändringar och jag vill inte lämna mina päron om ett år, kanske, ifall men jag står inte av att vara hemma och ha min bror nära.
Jag vill bara spela gitarr och (njuta) vad finns det att njuta? sommarens svepande vindar mot min kind. Händer bara när jag ska cykla.
0